B10:2 Skånskan
Skånskan
Skåningar är oftast kända för sin dialekt, dialekten som ingen förstår sig på.
De använder sig av skorrande och grövre sje-ljud.
Deras underliga dialekt kommer till en början ifrån dannmark, för dannmark har bara tillhört sverige i ca 400år.
Omkring år 1638 så skrev sverige på ett avtal med danmark. Sverige fick skåne och började med den stora "försvenskningen". Det blev tillexempel förbjudet att prata danska, vart du en gick, du kunde bli arresterad för det. Under försvenskningen utrotades ca 40% av danskarna i skåne, de flesta dog av avrättningar eller sjukdomar.
Man kan säga att östdanskan förvandlades till sydsvenska.
På bornholm pratar de något som kallas för "allingesvenska". På allingesvenska säger man Tjöpenhamn medans man på danska säger Kopenhavn.
Den 12e juni, 1842 infördes allmänna folkskolan, som en del i försvenskningspolitiken.
I skolorna fick alla barn lära sig att prata "rätt svenska" eller "skollärarsvenska", de fick alla stå i grupp och ljuda fram bokstäver i ord tills det lät bra.
Det var mycket tal om uttalshygien, man fick inte prata med skorrande r eller i diftonger. det ansågs dåligt.
Skorrande r har länge bekymrat forskarna, ingen vet helt vart de kommer ifrån, vissa anser att de kommer enda ifrån frankrike. När den skorrande bokstaven kom till sverige talades den först och främst av överklassen, det dröjde innan skorrandet kom ut till arbetarklassen.
Skkånskarna pratar i diftonger, även i triftonger, och man kan säga att gränsen mellan sverige och dannmark går ugefär vid örkelljunga. För i den staden upphör mycket av diftongerna, sje-ljuden
och den skorrande bokstaven R. Detta är ingen vetenskaplig undersökning, utan en uppfattning från programledaren.
Skånsk orslista
Å = Ao
Måla = Meola
Bro = Breou
Ja = Jao
