9:1
_____________________________________________________________
Bjuv (bjuvs kommun, skåne)
Godsen Gedsholm, Vrams Gunnarstorp och Boserup ägde på 1600-talet en stor del av åkermarken och skogen. Kolet, som upptäcktes redan på 1700-talet, blev grunden till den gruv- och lerindustri som byggdes upp av godsägarna i slutet av 1800-talet. Gruvindustrin ersattes successivt av tillverkningsindustri. Sista kolgruvan stängdes 1979. År 1974 sammanslogs de tre kommunerna Bjuv, Billesholm och Ekeby till Bjuvs kommun. Kommunvapnet visar ett gruvschakt upplyst av ett gruvbloss.
_______________________________________________________________
Handog (jämtland, lit)
När min mamma bodde i Handog så gick det en skröna om varför Handog hette just Handog. Det som sades var att en brevbärare i bygden dog just där, så då fick orten namnet Handog. Jag vet inte riktigt om det kan stämma men det finns ingen på nätet som berättar varför orten heter just Handog, så jag får tro på den gamla skrönan.
_______________________________________________________________________
Kittelberget (jämtland, offerdal)
Kittelberget har fått sitt namn efter en sägen, och här är en berättelse som min mammas moster, Hjördis Ljuslin har berättat
När jag var barn bodde på vår gård en liten farbror, som hette "Jo Persa".
Han bodde i en liten, grå timrad stuga i skogsbrynet alldeles nedanför berget. Vi barn i byn besökte ofta "Jo Persa".
En gång berättade han för oss sägnen om Kittelberget - om hur denna lilla by mellan berget och sjön fick sitt namn.
-Dä ske väta dä onga, att de henne e alldeles sänt!
Vi satt alldeles tätt intill varann och bara lyssnade...
Och "Jo Persa" berättade
"För länge sen var det krig och oro i vårt land. Plundringståg kom och gick. Det var på den tiden på kyrkan hade dyrbara skatter - både guld och silver. Folket tyckte att kyrkans skatter inte skulle få rövas bort. Allt samlades ihop och lades i en kittel.
Nu gällde det bara att hitta ett bra gömställe.
Längre bort från kyrkan fanns en långsträckt sjö och norr om den ett berg, som innehöll många grottor och sprickor. Så man bar den tunga kitteln ner mot vattnet och rodde över sjön. De stretade och bar dyrbargeterna upp mot berget, där kitteln bars in i en grotta, vars ingång var svår att upptäcka. Nu var skatten gömd.
Efter många år glömdes gömstället bort - men berget hade fått ett namn - Kittelberget"
Sedan har även sägnen berättats vidare, och det sägs att det vilar en förbannelse över kitteln, och den som finner den drabbas av en förtrollning och dör sedan.
Bjuv (bjuvs kommun, skåne)
Godsen Gedsholm, Vrams Gunnarstorp och Boserup ägde på 1600-talet en stor del av åkermarken och skogen. Kolet, som upptäcktes redan på 1700-talet, blev grunden till den gruv- och lerindustri som byggdes upp av godsägarna i slutet av 1800-talet. Gruvindustrin ersattes successivt av tillverkningsindustri. Sista kolgruvan stängdes 1979. År 1974 sammanslogs de tre kommunerna Bjuv, Billesholm och Ekeby till Bjuvs kommun. Kommunvapnet visar ett gruvschakt upplyst av ett gruvbloss.
_______________________________________________________________
Handog (jämtland, lit)
När min mamma bodde i Handog så gick det en skröna om varför Handog hette just Handog. Det som sades var att en brevbärare i bygden dog just där, så då fick orten namnet Handog. Jag vet inte riktigt om det kan stämma men det finns ingen på nätet som berättar varför orten heter just Handog, så jag får tro på den gamla skrönan.
_______________________________________________________________________
Kittelberget (jämtland, offerdal)
Kittelberget har fått sitt namn efter en sägen, och här är en berättelse som min mammas moster, Hjördis Ljuslin har berättat
När jag var barn bodde på vår gård en liten farbror, som hette "Jo Persa".
Han bodde i en liten, grå timrad stuga i skogsbrynet alldeles nedanför berget. Vi barn i byn besökte ofta "Jo Persa".
En gång berättade han för oss sägnen om Kittelberget - om hur denna lilla by mellan berget och sjön fick sitt namn.
-Dä ske väta dä onga, att de henne e alldeles sänt!
Vi satt alldeles tätt intill varann och bara lyssnade...
Och "Jo Persa" berättade
"För länge sen var det krig och oro i vårt land. Plundringståg kom och gick. Det var på den tiden på kyrkan hade dyrbara skatter - både guld och silver. Folket tyckte att kyrkans skatter inte skulle få rövas bort. Allt samlades ihop och lades i en kittel.
Nu gällde det bara att hitta ett bra gömställe.
Längre bort från kyrkan fanns en långsträckt sjö och norr om den ett berg, som innehöll många grottor och sprickor. Så man bar den tunga kitteln ner mot vattnet och rodde över sjön. De stretade och bar dyrbargeterna upp mot berget, där kitteln bars in i en grotta, vars ingång var svår att upptäcka. Nu var skatten gömd.
Efter många år glömdes gömstället bort - men berget hade fått ett namn - Kittelberget"
Sedan har även sägnen berättats vidare, och det sägs att det vilar en förbannelse över kitteln, och den som finner den drabbas av en förtrollning och dör sedan.
