B1

Ögonkast på Naturen

Oupphörligt, dag från dag,
0 Natur du dig förnyar: jordens grönska, luftens skyar, 
Allt har ungdom och behag.

Evigt, gyllne Sol, densamma, 
Låter du, omätligt spridd,Dina röda strålar flamma
Deras guld kring fältens vidd.

Klara flod, än slår din bölja 
Glittrande, den strand hon slog, 
När hon såg den första plog 
Dina blomster-bräddar följa.

Skog, af samma fåglars sång, 
Evigt dina grenar ljuda,
Evigt samma skuggor bjuda
At den gömda tänkarns gång.

Utan vällust, utan smärta,
Allt sin första daning har: 
Endast jag, som fått ett hjerta, 
Är ej mera den jag var!  

 Carl Gustav Leopold (1756-1829)

1. Denna dikt handlar om en man som riktigt dyrkar naturen, och han beklagar att han inte kan vara så enkel och så vacker som naturen.
2. Dikten passar nog inte alla, för alla tycker inte att naturen är lika vacker och fantastisk som författaren.
3. Dikten är trallvänlig med sina rim.
4.Symbolerna är  Naturen, Solen, Floden, Fåglarna och hans kärlek till naturen.


-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-_-

ETT SEGEL 
 

"Ett ensamt segel ses försvinna mot havets ljusblå töckenrand. På fjärran kust - vad vill han finna? Vad lämnar han på hemmets strand?
Och vågen brusar, vinden krökerhans mast: den gnisslar tungt och gnyr. . . Ack, lyckan är det ej han söker,från lyckan är det ej han flyr.

I sjön som azur vattnet svallar. I skyn slår solens guld en bro. På stormen orosfylld han kallar som om i stormen funnes ro."

Michail Lermontov (1814-41)

1. Denna dikt handlar egentligen inte om havet, utan det handlar om allt, precis allt. Livet, när man bryter upp och börjar på något nytt.
2. Denhär dikten passar för alla, men särskillt för den som tar ett stort steg åt en ny riktning i livet.
3. Rytmen är väl sådär, den är inte riktigt trallvänlig.
4. En symbol är seglet i denhär dikten, den symboliserar en själv när man står där och är påväg mot nya mål.

 <<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<

To the evening star

(1) Thou fair-hair'd angel of the evening,
 now, whilst the sun rests on the mountains, light
thy bright torch of love; thy radiant crown,
put on, and smile upon our evening bedl
(2) Smile on our loves, and while thou drawest the
blue curtains of the sky, scatter thy silver dew
on every flower that shuts its sweet eyes
(3) in timely sleep. Let thy west wind sleep on
the lake; speak silence with thy glimmering eyes,
(4) and wash the dusk with silver. Soon, full soon
dost thou withdraw; then the wolf rages wide,
and the lion drages thou' the dun forest:
the fleeces of our flock are cover'd with
thy sacred dew: protect them with thine influience

William Blake (1757-1827)

1. Denhär dikten handlar om hur dessa personer som det handlar om, som jag antar är en man och en kvinna, de ber om skydd över natten, skydd mot all ondska som finns runt omkring en.
2. Denna dikt passar alla, men jag tror att den riktar sig främst mot de som känner sig hotade, eller känner en rädsla för någon slags onska som finns i världen, sådan som misshaldel, förföljelse etc.
3. Rytmen är bra tycker jag, man skulle kunna göra en lugn ballad av denna dikt.
4. Aftonstjärnan är en av symbolerna, det är sen som är "ängeln" som de ber om skydd från.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0